GRADMÄTNINGS-
EXPEDITION :
Mätinstrument
Mätning
Mätplatser
baslinjen
Torneå
Kaakamavaara
Nivavaara
Huitaperi
Aavasaksa
Horilankero
Pullinki
Niemivaara
Kittisvaara

Kittisvaara

Kittisvaara valdes trots att det var tämligen lågt. Pullinki kunde ses från berget. Det blev det nordligaste berget ty längre norrut syntes i den närmaste omgivningen inga lämpliga berg.

Vi beslöt därför att resa en signal på högsta punkten av Kittisvaara. Vi lät hugga ned alla de träd som kunde hindra att man såg den från Pullinkivaara och från de berg vi såg i sydväst.
(Outhier, Journal från en resa i Norden, s. 51)

Vi skulle ha haft vårt Kittisvaara mera inom räckhåll i huset i Saukkola, men dess ägare var en stackare som inte hade ett enda snyggt rum att erbjuda oss. Herr Camus köpte av honom endast hans "cotta", dvs. en byggnad som är högre än resten av huset och bredare upptill än nedtill.
(Outhier, Journal från en resa i Norden, s. 69)

På Kittisvaara och i Torneå förrättades under höstens lopp tre typer av mätningar
1. Med tyngdkraftspendel mättes pendeltider genom att jämföra dem med pendeltider som mätts med sekundpendel. På så sätt mättes tyngdkraftens storlek.
2. Mätningar av stjärnbilden Ören gjordes med fast teleskop.
3. Höjden på stjärnbilden Drakens stjärna mättes med sektor.

Det var fortvarande kallt, och fastän det var mulet frös det alltjämt till om natten. På torsdag blev det mildare och mycket vackert, och på kvällen gick våra observationer så bra vi kunde önska. Herr de Maupertuis, herr Camus och jag observerade den ljusstarkaste stjärnan i Örnen i den fasta tuben, herrarna Clairaut, le Monnier och Celsius stjärnan delta i Draken med sektorn. De två följande dagarna var det vackert väder och samma observationer fortsatte. Vid sektorn var vi alltid tre tillsammans, mer med ombyte av instrument. En räknade vid pendeln, en annan var vid tuben, där han justerade mikrometern utan att se den, till dess han fick stjärnan mot tråden i tuben och fick den att löpa från den ena ändan till den andra; den tredje avläste mikrometern.
(Outhier, Journal från en resa i Norden, s. 77)