Mätning
Vid mätningarna användes kvadrant. Uppställningen av
signaler, mätpunktsändringarna och mätningarna samt mätningskontrollerna
ledde till att de flesta bergen bestegs 3-4 gånger. Uppställningen
av triangelmätningsmärken började den 6 juli och mätningarna
blev färdiga den 6 september. Genom att mäta avståndet
mellan två triangelmätningspunkter, baslinjen, kunde man
därefter med hjälp av geometri räkna ut längden
på triangelns övriga sidor. Aavasaksa användes som mätplats
för baslinjen, ty
Berget Aavasaksa ligger i den folkrikaste och vackraste trakten av flodens
lopp. I synnerhet söderut på en sträcka av 4 eller 5
lieues är flodbädden här utomordentligt bred. Här
är den bästa tänkbara plats för en vacker triangelbas,
vars ändpunkter skulle bli synliga från Aavasaksa och Huitaperi.
Denna bas kunde mätas upp endast på vintern på flodens
is, men vi beslöt att bestämma dess läge och att sätta
upp signaler vid ändpunkterna för att förena den med
trianglarna samt att göra de observationer som var nödvändiga
före vintern.
(Outhier. Journal från en resa i Norden , s. 48, 50)
Från Kittisvaara och i Torneå mättes meridianens riktning
i förhållande till trianglarna. Eftersom Drakens deltastjärna
översked meridianen tillräckligt nära zenit såväl
i Pello som i Torneå, gav två så nära varandra
efterföljande zenitmätningar från den som möjligt
i dessa sektorer meridianbågens längd i grader. Förutom
själva mätningarna måste man göra korrigeringar
på grund av att Kittisvaara och Torneå inte låg på
helt samma meridian. Trianglarna var inte heller helt på samma
nivå i förhållande till markytan.
Vi hade valt stjärnan d i Draken såsom den lämpligaste
för observationerna med sektorn: den passerade meridianen ganska
nära zenit vid den tid, som var mest passande för att den
ännu skulle kunna observeras i Torneå. (Outhier. Journal
från en resa i Norden, s. 76)
Pendeltiderna för sekundpendeln jämfördes med pendeltider
som fåtts med mätningar med tyngdviktspendel.
|
