JORDENS FIGUR:
Upplysningstid
Teori
Resultat
Senare forskning

Teori

För att utreda jordklotets form krävdes på 1700-talet två mätningar. Först måste man mäta bågens längd på markytan och sedan även centrivinkeln som motsvarar denna båge.

Bågens längd mäts med gradmätning. För detta ändamål används triangelmätning på marken. Centrivinkeln mäts med astronomisk positionsbestämning. Om jordklotet är helt runt vid ekvatorn och vid polcirkeln motsvaras en lika stor centrivinkel av ett lika långt avstånd på markytan. Om jorden är avplattad vid polerna är avståndet längre vid polcirkeln. Om jorden är utdragen vid polerna är avståndet kortare vid polcirkeln än vid ekvatorn.

Jordens dimensioner, ekvatorcirkelns radie a och meridianellipsens tillplattningsförhållande f kan definieras med gradmätning längs två meridianbågar. Bilden visar att den lika stora centrivinkeln motsvarande bågen är längre i polarområdet än vid ekvatorn (Kaakkuri, Maapallon ulottuvuudet, s.160,
översättning Gitta Lehtinen).