JORDENS FIGUR:
Upplysningstid
Teori
Resultat
Senare forskning

Senare forskning

De Maupertuis forskningsresultat mottogs med intresse i de franska vetenskapskretsarna. Ganska snart gav det faktum att resultatet avvek från övrig motsvarande forskning anledningen att anta att resultatet innehöll felaktigheter. Jämfört med Cassinis resultat kom de Maupertuis gradmätningsexpedition till resultatet att jordklotets avplattningsförhållande var 1/123 och expeditionen i Peru till förhållandet 1/300. En så stor olikhet gav anledningen att tro att de Maupertuis mätningar innehåller ett fel. Även andra mätningar som förrättades på den tiden kom till resultat nära resultaten vid mätningarna i Peru.

Svenska vetenskapsakademin planerade på grund av detta förnyade mätningar redan på 1740-talet. Projektet genomfördes först 1801 då Jöns Svanberg fick i uppgift att förrätta mätningar i Tornedalen. Han använde 20 mätpunkter i stället för de Maupertuis 11 punkter. Svanbergs resultat var 57 196,159 toise. Detta resultat är 209 toise (407,30 meter) kortare än fransmännens.

Yrjö Leinberg, från Finland, förrättade kontrollmätningar 1928. Enligt dessa berodde de Maupertuis 400 meter för långa resultat på följande felaktigheter:

Felet i triangelmätningarna var i uträkningarna. Därför var avståndet från Kittisvaara till Torneå i de Maupertuis mätningar 45 meter för långt. Det största felet föranleddes av att nollpunkten ändrades under transporterna. Felet som uppkom på detta sätt var 7' 87". Även avvikelsen i lodlinjen mellan Torneå och Kittisvaara, som Maupertuis inte i sin tid kunde veta, ledde till ett fel på över 2'.

Med triangelmätning och astronomiska iakttagelser fick man innan medlet av 1900-talet resultatet att det exakta värdet på avplattningen var 1/298,25. Efter detta har mätningar kunnat förrättas med hjälp av satellit och triangelmätningen har som metod blivit historia.

Kittisvaara minnesmärke

Maupertuis minnesmärke